Nu Laddar jag om…

För att vara en utmaning som jag deklarerade stort och brett på bloggen i våras, att jag skulle springa alla Midnattsloppen, så har det varit oförskämt tyst om den tycker jag. Har jag verkligen prungit mina lopp som jag ska eller har jag i tysthet skitigt i dem?

SJÄLVKLART har jag sprungit! Men jag är inte så himla förtjust i det här med ”Racereports”, även om jag än i dag har glädje av den enda som jag en gång läst. Den då Kent (Snabba Fötter) sprang större delen av Boston Marathon med håll. De gånger jag tycker det är lite kämpigt så tänker jag på honom. Då är det bara att stuffa vidare.

I alla fall, idag är det dags för den sista av mina lopp: Midnatssloppet i Malmö. Jag tar mig dit direkt från Smögen där jag spenderat några dagar på en konferens med jobbet. Känns ju lite klockor, men det är ju så det ska vara! Annars hade det ju inte varit en utmaning 😉

Loppet i Stockholm var riktigt jobbigt. Jag var förvånad över hur jobbigt jag tyckte det var, det fanns liksom inte med i bilden jag hade byggt upp i mitt huvud om hur det skulle bli. Av någon anledning så hade jag förträngt alla djäääävla backar som ingår i det loppet. Backen till Sofia kyrkan mindes jag. Men de andra…. Måste varit en nära döden upplevelse förra gången jag sprang. Men jag tog mig runt på 1 timma och 6 minuter. Rejält stånkande mot slutet. Ingen som reagerade nämnvärt på det dock.

Till skillnad från i Göteborg. Där var det en tjej som verkade riktigt fundersam på vad det var som lät. Såg att hon tittade sig om åt olika håll innan hon till slut fick syn på mig, då gick det upp ett ljus. Undrar vad hon tänkte…. 😉 Det loppet gick fantastiskt mycket lättare. Två modell jobbigare uppförsbackar bara. Men dem kom jag i håg mycket väl sedan tidigare. Det jag inte kom i håg var trängseln. Var helt omöjligt att hålla sitt eget tempo. Det gick väldigt långsamt i början. Vilket på ett sätt var skönt, jag har lätt för att komma upp i ett lite för högt tempo i början. Men ändå. I Stockholm var vi ca 24 000 som sprang, i Göteborg var vi ca 10 000 men det upplevdes som många fler i Göteborg. Jag lyckades i alla fall kapa tiden med 4 minuter och sprang nu på 1 timma och 2 minuter. Min förhoppning inför Malmö, som är platt, är att jag ska komma under timman. Misstänker att mängden löpare och bredden på gatorna kommer vara avgörande. Och kanske värmen, det har varit högsommar värme i Malmö idag. I Stockholm och Göteborg har det varit ganska lagom med max 20 grader. 

I kväll är det så dags för final! Hotelrum nära start och mål är bokat, bubbel är införskaffat. Självklart måste jag fira! 😀 Oavsett hur det går i kväll, så har jag sprungit en mil tre helger i rad. I tävlingstempo, vilket inte alls är samma sak som det tempo jag hade sprungit i om jag sprungit själv. Det har varit otroligt kul och som jag misstänkte, en utmaning som passar mig perfekt 🙂

Den som vill följa mig i kväll kan göra det på Midnattsloppets hemsida och hålla koll på start nummer: 5337

See you on the flip side! 

Midnattsloppet Stockholm 2016

Då var det dags! Om några timmar går starten till Midnattsloppet i Stockholm och därmed dags för det första av tre lopp för mig. Har bestämt mig för att avstå det sista i Helsingfors av främst ekonomiska skäl. Har helt enkelt lite annat fuffens för mig, mer om det vid annat tillfälle 🙂

Jag startar i grupp 4D kl 22:30. Mitt mål är att njuta av stämningen och ta mig runt i ett skönt tempo på en timma. Att det finns toaletter vid 2.5 och 7 km känns gott för magen (och framför allt psyket, då kanske magen håller sig lugn)

För den som vill följa mig har jag start nr 30355, gå in på midnattsloppet och leta rätt på mig 🙂

Älskade Sommarregn

Doften av blöt asfalt

Fuktigt, nyklippt gräs

Trollsk tallskog

Syrerik luft att andas

Mjuka skogsstigar

Att springa i ett varmt sommarregn är ❤️

Tack Vill o Kan och Ellen för tre fantastiska omgångar med Nature Run!

Vi ses i höst 😃

Men, Varför??

Ibland undrar jag vad det är som jag ser i löpningen egentligen. 7 gånger av 10 så får jag sånna problem med magen att jag i bland helst vill lägga mig ned i fosterställning och kvida. Det känns som syrebrist i nedre delen av magen. Ofta kombinerat med överdriven aktivitet i den samma, inte så lustigt alla gånger… Vita byxor? Skulle inte tro det, om du förstår vad jag menar….

Men ändå, så är löpning bland det bästa jag vet! De gångerna när allt känns bra gör det hela värt det, för det kan kännas så fantastiskt bra! Jag kan känna mig lycklig i varenda cell i min kropp, jag är aldrig så oändligt tacksam för allt och alla i mitt liv som just då. Det är passion och kärlek i fullständig harmoni. 

Så kan jag känna, trots att jag kanske inte var så speciellt sugen på att sticka ut och springa innan. Och helt sugen är jag inte just nu heller… 

Men efter att jag läst det jag just skrivit så känns det som en hyffsat bra idé att ge mig ut i alla fall… 🙂



Va?! Ska du springa ett Marathon?!

Nää… Så hade jag inte själv tänkt på det innan jag fick den reaktionen igår. Men jo det ska jag nog, fast uppdelat på fyra tillfällen hyfsat tätt inpå varandra. Jag fortsätter helt enkelt i höstens galenskap (som inte riktigt blev av då Winterrun för min del blev utbytt mot ett 1 års kalas) och har skaffat mig en utmaning som jag tror passar mig som handen i handsken. Som framför allt kommer vara rolig men även kräva en hel del förberedelser och planering. Som kommer innebära att jag får se fyra olika städer, i två länder, på ett sätt som jag inte gjort tidigare. I alla fall när det gäller två av städerna. Som kommer att innebära glädje och positiv energi på ett sällan skådat sätt. Jag ska springa Midnattsloppen. Alla fyra 🙂

Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingfors.

De går av stapeln fyra helger i rad med start 13 augusti i Stockholm och avslutas 3 september i Helsingfors.

Stockholm, Göteborg och Malmö är jag anmäld till, men fegade ur lite när det kom till Helsingforsloppet. Men, utmaningen känns ju lite ogjord om jag inte gör den ordentligt och faktiskt tar mig ann alla fyra. Så jag kommer att anmäla mig till det också. Kanske blir tvungen att vänta till nästa lön dock 😉

Så den här bloggen väcks nu till liv. Jag behöver hjälp med motivation, en dragkrok (utöver det faktum att det är rätt mycket pengar i sjön om jag inte ens försöker). För faktum är att inför den här utmaningen behöver jag förbereda mig. På riktigt. Kickan är inte en 20-åring längre som  kan göra vad som helst med sin kropp utan att det får konsekvenser. Midnattsloppet håller till viss del med…

Strax efter så kraschade Midnattsloppets hemsida så jag misstänker att jag inte behöver ta det personligt. Även om jag inte fått bekräftat om det är på grund av min ringa ålder som jag fick detta meddelande, eller om det betraktas för gammalt att springa midnattslopp när man är 38, som jag kommer vara när galenskapen drar i gång.

Så nu min kära vän, som finns här när jag behöver dig, och väntar på mig troget månaderna däremellan då jag till synes verkar strunta i dig. Nu behöver jag dig. För att få tummen ur när det suger, när lättjan är stor och den gnälliga tonåringen i mig skriker som högst. Sparka mig i baken, hårt. Jag kan hantera det 🙂